Skolan börjar imorgon och det gör mig faktiskt ingenting.
Jag har börjat gilla mina rutiner, jag har börjat uppskatta skolan på ett annat sätt då man faktiskt börjar inse hur jävla bra man har det. Hur otroligt slappt det egentligen är att gå i skolan, eller ah kanske skolan jag går på iaf. När jag gått ut gymnasiet och skaffat mig en fast inställning så går det inte att ringa och sjukanmäla sig för att man inte "orkar" gå till jobbet eller för att kanske mensvärken är extrem. Alla dom där anledningarna som man kan komma på för att skippa skolan.

Dagarna kommer vara betydligt längre än från halv nio till två eller allra senast 4. Jag börjar inte tidigare än halv nio nu ändå, efter gymnasiet kanske det är skönaste sovmorgonen. Nä usch, det är hemskt hur fort tiden har gått och det är hemskt att jag snart kommer kastas in i den såkallade "vuxenvärlden". Jag är inte redo.