10-09-27


Han tar tag i min kropp och kramar om den hårt, så som han alltid gör när han vet att jag mår dåligt. Det känns som att mina fötter tappar fot fästet, som att jag svävar på moln. När jag kommit ner på jorden igen kurar jag ner mitt ansikte mot hans axel, jag tar ett djupt andetag och andas in lukten av honom, den där underbara doften som bara han har.

Jag känner hur tår efter tår börjar rinna ner från mina kinder, han hör mitt snyftande och tar ett fast tag om min midja. Jag vill inte höjja blicken för jag vet att hans vackra ögon stirrar på mig med den där oroande blicken. Motvillligt tittar jag upp för att bemöta det vackraste jag vet, nu var jag som fast. Hans läppar börjar röra sig, dom där läpparna som alltid får det att pirra i min mage när dom rör vid mina. Han frågar mig vad det är, ingenting svarar jag med en säker stämma för det var ju ingenting. Jag var bara lycklig, det var tårar av ren lycka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0