10-12-14

Än idag reagerar jag på samma sätt av hans andetag mot min nacke, rysningar som sträcker sig från mina armar till ben. Ett tillfälle, en känsla som så många andra mornar bara han kan få mig att känna. Närheten av hans läppar får mig fortfarande att bli stillastående av njutning och drömmar. Bara han kan få mig att känna så många olika känslor, känslor jag skapat ett sånt stort beroende av. Ett behov som gör mig så rädd och skör, så skör bara jag kan bli.

Från ett blankt papper till en hel bok, att bara han och jag, två personer kunnat skapa något så kärleksfullt och underbart. Så starka känslor, så djupa tankar, så obeskrivliga ting som inte ens kan beskrivas i ord. Hur förklarar man då något så fantastiskt och magiskt? jag drar en slutsats med att det helt enkelt inte går.. Jag är fast, fast i mina drömmars verklighet, fast i mina drömmars man.

Kommentarer
Postat av: linnea

ni är verkligen hur söta som helst tillsammans! :)

2010-12-15 @ 16:59:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0